Tisdagskvinnorna
Monika Peetz
”Tisdagskvinnorna” en titel som låter som en dröm av något
spännande, vackert och mystiskt. Jag möts av fem kvinnor, så olika att jag
förundras över att de överhuvudtaget blir vänner. Där finns, ett hyperkänsligt
drama Queen, en brottmålsadvokat, en hängiven mamma, en designer som ständigt
är förälskad och lyxälskande apotekshustru. De möts genom en kurs i franska,
med tiden blir det allt färre lektioner och de fem kvinnorna möts på en
restaurang varje tisdag för att äta middag. Så kommer den dag då mannen till en
av de fem dör. Efter sig lämnar han en dagbok som han skrivit på sin
Pilgrimsvandring. Efter viss tvekan bestämmer de sig för att följa med Judith
för att fullfölja den pilgrimsfärd som hennes make inte fullföljde. Vandringen
kommer att sätta deras vänskap på hårda prov. De vandrar i spåren av en man och
hans dagbok, på resans gång sätts deras vänskap på prov. För varje steg de tar
uppdagas en hemlighet som ställer allas liv på ända.
Jag skrattade första sidorna, sedan föll det mesta. Jag fick
inget grepp om dessa kvinnor. Jag tror författaren tagit sig över huvudet när
hon lät fem personer spela huvudrollen i det drama som känns väldigt ytligt.
Visst skrattade jag till, men satt skrattet i halsen. De scener som utspelar
sig längs deras pilgrimsfärd känns som om jag läst för tusende gången. Trots
det ville jag veta hur det skulle gå. Slutet var inte förväntat och överraskade
mig. Den här boken talade inte till mig. Den fick mig inte att vilja
sträckläsa. Jag hade gärna sett att jag fått en mer ingående beskrivning av
kvinnorna, om deras liv och pilgrimsfärden kunde ha fått ett helt annat slut
tycker jag.
Om boken inte tilltalade mig så finns det säkert flera där
ute som skulle gilla den. Den är en bestseller i flera länder. Nu råkade den
bara inte vara riktigt min typ av bok och kanske föll det lite på att jag inte
sträckläste, jag tappade bort mig flera gånger och blandade ihop karaktärerna.
Läs den gärna och jag skulle bli glad om jag fick veta vad just DU tyckte.
