Jeanette Winterson
“Tyngd”
Jeanette Winterson
inleder boken ”Jag vill berätta historien om igen” i sin moderna version av den
antika myten om Atlas och Herakles. Detta är en berättelse om övermänsklig
styrka och de krav som den åtföljs av. Atlas blir den som bär världen på sina
axlar, som tar ansvar för att jorden inte ska falla. Herakles bli den
playboylike mannen som helt utan ansvar går från kvinna till kvinna. Han drar
sig inte för att ha ihjäl sin egen avkomma. Jeanette Winterson väver in
historien om Laika och den lilla hunden hittar tillslut sin räddare ute i
universum. Här hittar vi åter Jeanette som adoptivflicka invävd i tankar runt
denna myt.
När jag läste den här
boken, det tog inte många timmar den är tunn kände jag att jag borde ha läst på
om Atlas och Herakles innan. Myten om dessa två är något jag inte kan på mina
fem fingrar. Jag hade önskat att jag vetat mer vilken troligen hade givit den
här boken mer tyngd i mitt läsande.
Det är ingen dålig bok,
Jeanette Winterson levererar sina tankar runt myten, skapar sin egen värld och
tro på det som finns. Hon har ett språk som får en att nästan dansa tango genom
orden, sida för sida. Delen om Laika gjorde mig upprörd, jag minns det så väl
själv eller rättare berättelsen om Laika, hon som sändes upp några år innan jag
tog mina första staplande steg på Atlas axlar. Jag minns den vånda jag kände
inför att den lilla hunden var ensam i Universum. Jeanette Winterson, du
räddade mig, jag vågar tro att din berättelse är sann.
Jeanette Winterson har
gjort det igen, skrivit en bok som tog mig med storm. Jag väljer att inte
skriva en lång recension denna gång. Det är alltför lätt att berätta hela
historien, läsaren bör nog ha något kvar.
Min scanner har gått hädan och jag lyckades inte "låna" ner foto från nätet på boken. Ibland är detta med datorer och dess funktioner ett mysterium även för mig.