Johan har kommit in på psykologiprogrammet vid Karolinska institutet. Där träffar han Eva, en hemlighetsfull och tycker att de inte behöver veta något om varandra. Johan börjar ändå att berätta om sitt liv, sin barndoms tristess. En dag försvinner Eva och Johan inser att han inte vet något om Eva. Den bild han byggt upp av Eva visar sig inte stämma när han börjar leta efter henne.
Berättelsen om Johan och Eva är en tidlös berättelse om vänskap och nyfunnen kärlek. Det handlar även om den tid vi lever i, där vi är uppkopplade och tillgängliga på gott och ont och det är enkelt att utge sig för att vara någon helt annan.
Det här är en mycket sparsmakad bok när det gäller ord och det föll mig inte i smaken. Den värld som Jörgen Löwenfeldt målar upp är en värld jag inte riktigt kan ta del av, jag känner inte igen mig i det liv som Johan och Eva lever. Boken blir därmed i mina ögon tråkig. Inte sagt att den är dålig, den är mycket välskriven och jag kan tänka mig att en yngre läsare skulle kunna tycka om den.
MIMA
